Linguo Internaciona
di la Delegitaro
(Sistemo Ido)
- - - - -
SUEDAN KLEFILO
(Svensk "nyckel")
- - -
Till den år 1901 bildade Delegationen för antagandet av ett internationellt hjälpspråk hava anslutit sig 310 föreningar och sällskap från alla land, och har densamma även vunnit gillande av 1250 ledamöter av olika akademier och universitet. Denna delegation utsåg år 1907 en kommitté, sammansatt av lärde och språkforskare av rang, vilken, sedan den noga tagit alla såväl äldre som nyare förslag till universalspråk under omprövning, antog Esperantospråket efter några smärre förändringar. Dessa förändringar åsyfta att med bibehållande av principerna och de väsentliga egenskaperna i D:r Zamenhofs språk reglera dessa principer i fråga och avlägsna vissa onödiga svårigheter. De viktigaste förändringarna äro:
1. Avskaffandet av de med accent försedda bokstäverna, varigenom det blir möjligt att överallt trycka en text på det internationella språket, behålla den ljudenliga stavningen och skapa en internationell ortografi.
2. Avskaffandet av några grammatiska regler, som visat sig vara onödiga, ja, till hinder för de flesta folk, isynnerhet för människor med endast elementär skolbildning (ackusativ, adjektivens böjning).
3. Reglerandet av ords nybildning — det enda medel, som finns, för att förhindra inträngandet av godtyckliga och oklara ordbildningar och för att bilda en säker grund för utarbetandet av fackvetenskapliga och tekniska ordböcker, som äro oundgängligt nödvändiga för det internationella språkets spridande inom den lärda världen.
4. Ökandet av ordförrådet genom antagandet av nya ordstammar, som med största möjliga omsorg utväljas enligt grundsatsen om deras största möjliga internationalitet.
Föreliggande prospekt lämnar en "Nyckel", som nödtorvtigt räcker att möjliggöra läsning av text på detta språk, det innehåller en sammanfattning av grammatiken och en fullständig lista på de grammatikaliska orden. Alla ord äro nämligen bildade medelst internationella stammar d. v. s. sådana, som tillhöra de flesta europeiska språk gemensamt, så att de redan från början äro bekanta för varje något så när bildad människa. Det är således icke något nytt språk att lära sig utan endast kvintessensen av alla europeiska språk.
Men tack vare sin enkelhet och sin stränga regelmässighet är det ojämförligt mycket lättare än något av dessa: — inga onödiga regler, inga undantag! Man lär sig det, medan man läser det; så snart man kan läsa det, kan man också skriva det, och så snart man kan skriva det, kan man tala det. Och erfarenheten har visat, att olikheten i uttal hos individer av de mest olika nationer är obetydlig och ingalunda störande.
Allt som allt är Linguo Internaciona ett förenklat och fullkomnat Esperanto, mycket likt det ursprungliga Esperanto. Men framför detta besitter det fördelen att vara omedelbart begripligt och är därför ägnat att bliva det slutgiltiga internationella världsspråket. För övrigt har det redan gillats och med hänförelse antagits av många esperantister, och det bland de äldsta och bästa. Tack vare hjälp från de vetenskapsmän, som tillhöra Delegationen och dess kommitté har det ensamt utsikt att antagas av de respektive staternas regeringar och införas vid skolorna i alla civiliserade länder.